Klockan ringde och det dröjde inte länge förrän nervositeten reste sig i kroppen igen. Ny skola, igen. Förhoppningsvis är det sista gånger jag byter skola. ''COME ON SERENA, IT'S BREAKFAST'' hörde jag någon skrika. På grund av att jag var alldeles nyvaken kunde jag inte fastställa om det var min bror Jacob eller pappa. Snabbt försvann den tanken ur huvudet, för helt ärligt brydde jag mig inte.
Mina sletna kläder låg som vanligt på den röda fåtöljen, exemplariskt vikna. Jag drog på mig mina pösiga mörkblåa jeans och den röda t-skirten, som faktiskt är min brors. Det är som en trygghet att ha den tröjan, med tanke på att vi står så nära varandra. Jag drog fingrarna genom mitt långa blonda hår medans jag gick ner till köket. Jacob hade redan förberett en macka till mig.

Mina ögon blev bländade när jag såg min syster träda in i rummet. Hon hade på sig samma kläder som alltid, det ser bara vidrigt ut. ''You look like something the cat dragged in'' sa jag med en äcklad röst. ''Shut up'' fick jag som svar.
Ifall hon skulle strunta i dom där ruttna kläderna och kamma håret någon gång kan hon ju faktiskt bli fin. Hennes ögon är magiska och hon har ett underbart ansikte. Hon förstår det bara inte själv. Hon väljer hellre att vara osynlig och bära min gamla sunkiga tröja. ''Dad had to go to work, so you have to take the bus'' sa jag till henne. ''WHAT, I NEVER GOING TO MAKE IT'' skrek hon förskräckt tillbaka.

 
Jag sprang till hallen för att sätta på mig mina sletna svarta converse. Dom hade nog varit med i 3 år nu, jag har inte växt mycket alls sedan sjuan. Jag slet upp dörren och sprang till bussen, innan dörren hann stängas hörde jag ett dovt ''bye, have fun'' av Jacob men jag brydde mej inte om att svara, jag var för stressad. När jag kom fram såg jag bussdörrarna stängas och åka iväg, jag försökte springa fortare, men jag var redan så andfådd. ''HEY WAIT'' skrek jag efter bussen, jag kom ikapp och bankade på baksidan av bussen tills den tillslut stannade. Jag gick på och detta var ingen bra första dag...

Gud... såhär trött har jag nog inte varit på länge. Det här sommarlovet har verkligen varit slitsamt efter allt jobb. Det tog inte lång tid innan jag hann och somna på bussen.
Jag vaknade sedan kvickt av att det var någon som bankade på utsidan. Säkert någon stackare som blev försenad.. tänkte jag. Personen hade väldigt tur för bussen stannade.. Oj.. vilket vrak, vem är det ens? Aldrig sett henne förut. Onej, hon kommer hitåt. Jag kollar mig nervöst omkring och sätet brevid mig är det enda lediga. ''Oh fuck'' viskar jag för mig själv. ''Is this seat available'' sa en flickan med en försiktig röst. ''Yeah, sure'' svarade jag henne. Hela vägen till skolan satt vi tysta, det verkade som att hon tyckte det var väldigt pinsam tystnad..

____________________________________________________________________________________________

Så, nu har jag äntligen börjat med en fanfic. Det kanske inte händer så mycket i början, men fortsätt läs, sätter en gräns på endast 5 kommentarer. Då kommer alltså nästa kapitel.