Serena låg medvetslös på gräset när det var en kille som var ute på en joggingtur sprang förbi. Han försökte få liv i henne då han bara trodde hon sov men såg blodet och förstod att det var på allvar.. Med tanke på hans förflutna kunde han inte ringa polisen, men kunde inte heller låta henne dö. Så han tog henne i famnen och bar henne hem till hans hus. Det hade gått 5 dagar och hon hade fortfarande inte vaknat. Han började tro att hon var död men en dag..

Jag vaknade med ett hastigt ryck i en säng jag aldrig hade sett förut. Jag hörde en manlig röst nynna på en låt, men orkade inte lista ut vilken. ''Louis?'' sa jag trött ooch tveksamt för han var den första personen jag kom och tänka på. ''Oh thank god, you're alright'' hörde jag rösten säga och kom mot mig för att ge mig en stor kram, det var verkligen inte Louis och det första jag gjorde var att backa undan från kramen. ''Who the fuck are you? And where am I?'' sa jag oroligt men försökte hålla inne min rädsla. ''Oh, I understand if you are afraid. But you don't have to be scared. I saw you laying beside the park all covered in blood. I took you back to my place, you were still breathing so I did'nt call the ambulance. I saved you.'' sa han rart och log mot mig. ''Um, where are the blood now?'' sa jag och förstod vad han hade gjort. ''I had to give you a shower, you could'nt lay there a covered in blood. But don't worry, I did'nt see anything of your personal parts.'' sa han och jag kollade fundersamt på honom.. ''Or did I..?'' hörde jag honom viska för sig själv när han åter igen gick ut till köket. ''I heard that'' ropade jag tillbaka. ''I know!'' skrek han och jag flinade stort.
''Hey, come back here.'' skrek jag till honom för jag hade så många frågor. ''What is it sweetie?'' sa han jag jag suckade direkt stort, det var det Louis hade kallat mig morgonen då allt gick fel. Jag kunde verkligen inte få honom ur huvudet, jag var kär.
''Um, how long was I passed out? Who clothes am I wearing? What is your name? Where am I? For your own safety I hope we still are in London. How old are you?'' sa jag och kunde fortsätta med frågorna ett bra tag..
''Wow, slow down.. You were gone for 5 days. The clothes belong to my sister Megan, she is out of town. I guess she don't mind. My name is Alex, you still are in London, don't worrie.'' svarade han men det var lite svårt att smälta allt. ''You forgot one, how old are you?'' sa jag och kollade snett på honom. ''I'm 23. I'm not going to ask you why you were laying all covered in blood in the park, but I should guess you need some place to sleep?'' sa han och kollade på mig. ''Oh, no I can't stay here with a stranger.''
''I'm not a stranger, consider me as your personal superhero. I did actually save your life. And I was looking for a roommate now when my sister is gone''
''Fine. But I don't have any money, and I promise that I'm out of here in notime! My name is Serena, thanks for asking.'' sa jag och log roande.
''Don't worry about it. Nice to meet you Serena.''

~two days later, kl. 00.23~

''Goodnight Serena, sleep tight!'' ropade jag till Serena som bara sov med en vägg imellan oss. Jag fick inget svar så jag antar att hon redan sov'' Jag ställde alarmet på 04.00 och la fram allting som behövdes. Sedan somnade jag belåtet..

~3h and 37minutes later~

Jag vaknade av att ringklockan tjöt, men jag hade lagt den under kudden så inte jag skulle väcka Serena. Jag tog sedan av mig alla kläder och tog med mig allt som behövdes, tejp, rep, kniv, en stor sten och en videokamera. ''Let's do this'' viskade jag för mig själv.
Jag gick in i Serena's rum, lade alla saker på golvet och började med repen. Hon sov som vanligt som en stock så jag knöt fast båda hennes händer och fötter hårt mot sänggaveln. Jag drog av henne täcket fort och hon vaknade direkt.
''Alex, what the fuck are you doing? It's not funny. Untie these ropes, NOW!'' skrek hon förtvivlat och jag stod och studerade henne med ett leénde på läpparna. Jag tog en strumpa ifrån min ''systers'' byrålåda och pressade in i hennes mun och strax där efter tog jag tejpen och tejpade över munnen och strumpan så ingen kunde höra henne skrika. ''Yell so loud as you won't, no one is going to hear you'' sa jag och torkade bort en tår från hennes kind. ''Okey, say hi to the camera, becouse I'm taping out special moment togeher'' Jag tog kniven och rispade lite på kindbenet bara för skojs skull.

Jag kände den vassa kniven rispa på flera olika ställen på min kropp, jag slutade inte kämpa emot för en sekund. Jag vred på mig, skrek, grät och gjorde allt för han skulle sluta.

Hands are silent
Voice is numb
Try to scream out my lungs
It makes this harder
And the tears stream down my face

Efter en lång stund av smärta, verkade det som att han var klar med mig. Han lämnade mig där som om jag var sopor. Jag kan inte fatta vad mitt liv har blivit, jag har ingen familj kvar och jag har just blivit våldtagen. Jag kämpade hårt och länge för att få loss repen, efter en stund gick det. Nu klarade jag inte av att smyga ut. Jag sprang för mitt liv, jag kollade inte bak. Jag bara sprang tills mina ben vek sig. Jag bara trillade ihop och väntade på att få dö..

__________________________________________________________________
Oh, gud. Det där var skitsvårt att skriva! Det är så hemskt, men jag tänkte bara på att det var en novell så gick det bra! Nu sätter jag en gräns på 5+ kommentarer :>