Jag hade besökt Zayn och Liam och gick med raska steg mot Serena's rum. Hon pratade med Niall och hon såg inte frisk alls ut. Hon hade sår i princip överallt och hennes ögon var röda. ''Omg...'' sa jag och båda vände huvudena mot mig. ''Serena how are you?'' sa jag och satte mig brevid henne. ''Been better'' sa hon och torkade sig under ögonen. Hon fick en stor kram och jag gav henne en blombukett. Jag satte blommorna i en vas och ställde dem vid ett bord där det redan stod mycket blommor med små kort på. ''Harry I got something to say to you. Niall do you mind?'' sa hon och kollade Niall i ögonen och sedan på dörren. ''Yeah sure'' svarade han och gick ut och sedan in i Liam's rum.

''Um, Harry'' började jag och han nickade. Jag kollade ner i sängen och funderade ut hur jag skulle säga det här. ''I want to keep the baby'' sa jag och han såg lite rädd ut. ''Oh... I don't know what to say... Do you really think it would feel right to raise a kid together without... Louis?'' sa han och några tårar kom glidande ner från hans kind. ''Yes. But I've got you, you don't have to be in a relationship to raise a child. Or, I really hope you will help me on this one'' sa jag och han blev tyst. ''I dont know Serena. It's so much responsibility. But if you want to keep it of course i'll help you. But I'm 17! I'm not supposed to be a father now!'' ''Yes i know! But Harry I think we can do this'' sa jag och han blev tyst ett tag. Jag hoppades verkligen att han skulle stötta mig med tanke på att jag har inte har någon familj kvar. Pappa och Jacob stack, mamma gick bort för längesen. Jag har bara Niall som är som en bror för mig. ''Let's do this Serena'' sa han och kramade om mig. ''Thank you Harry. You have no idé how much that means fore me'' svarade jag och för första gången på så länge kom det glädjetårar. Jag kramade honom länge och hårt. ''Shall I talk to a nurse about it?'' frågade han och jag nickade. ''Yeah, you go do that. And can you say to Niall to come here?'' sa jag och han nickade. Jag såg han gå in på Liam's rum för att hämta Niall och de kom ut tillsammans, sedan började han prata med Taylor och hon såg som vanligt väldigt glad ut. Niall kom in med ett osäkert leénde. ''Niall we're keeping the baby!'' sa jag och log. ''Wow! That's great... I think'' svarade han och gav mig en kram. ''Yes it is. Harry is helping me and I hope my brother does aswell'' sa jag och Niall blev fundersam. ''What? Jacob?'' sa han och jag flinade. ''No, I meant you silly!'' sa jag och han log. ''Oh, of course I help you guys! Just tell me what to do and I'll do it'' sa han och vinkade hit Harry. ''Taylor said that our baby may have got some injuries from the accident in the alley. So Taylor are going to do a ultrasound tomorrow'' sa han och såg lite nere ut. Men det här skulle gå bra. ''Okey, it's going to be fine. I did'nt get so many kicks in my stomach'' ljög jag för att inte göra Harry eller Niall oroliga. Egentligen fick jag många sparkar överallt, men det säger jag inte till dom. Vi stod tysta ett tag tills Niall bröt tystnaden.
''I'm hungry''
''Shall we head of to Nandos?'' frågade Harry och jag blev jättehungrig när dom pratade om mat. ''Can I come?'' sa jag och dom nickade och log. ''So long you hav'nt any pain'' sa Harry och såg lite oroande på mig. ''It's fine. Where are my clothes?'' frågade jag dem. ''They are gone, the police took it for the investigation. I have some clothes in my bag if you want to borrow?'' sa Niall och pekade på sin väska. ''Sure, anything is better than this. I hav'nt even any panties on me!'' sa jag och skrattade lite. ''Well, I can't borrow you that. But here are a shirt and sweatpants'' jag log åt honom och tog på mig kläderna.

Vi åkte iväg mot Nando's och körde genom drive in för att Liam och Zayn ville också ha mat men hade fortfarande väldigt ont sedan händelsen. Jag beställde kyckling och de flesta tog samma som mig. Vi betalade och körde sedan mot sjukhuset. Vi gick in. ''First to Zayn's room!'' ropade jag och alla började springa. Serena saktade av halvvägs för stackaren blev så trött. Jag och Harry tävlade mot Zayn's dörr och såklart vann han. Dumt av mig att gå in i en springtävling med Harry. Liam satt redan där inne, vi gav dom deras påsar och alla satt tillsammans och åt. Vi pratade om allt. Vi skrattade för första gången på länge, och det var så underbart. Jag har inte riktigt vågat skratta innan, men när jag är med mina bästa vänner går det inte att undkomma det. Men tillslut kom del delen när vi började prata om Louis. ''God, it feels so empty...'' sa Liam och kollade ner på sin kyckling. ''Yeah, I miss him så damn much'' sa Serena ledsamt och vi andra nickade instämmande. ''I think we must prepare the funeral soon'' sa Serena och en tår gled ner i hennes mat. Vi pratade vidare om det och Louis föräldrar Johanna och Mark skulle såklart hjälpa till.

Nästa dag

Taylor kom in i rummet och jag väckte Niall och Harry. Jag hade inte fått så mycket sömn, utan jag var för nervös. De båda killarna vid min sida hade sovit hela natten och så söta de är. Taylor förklarade att det var dags för ultraljudet nu. Hon kletade någon kall kräm på min mage och tog sedan upp en maskin och tryckte den mot magen. Det kom upp en bild på en skärm brevid och hon kollade fokuserat på den. Hon såg förskräckt ut efter ett tag. ''I will be back soon'' sa hon och gick ut genom dörren och det blev tyst. Hon komer sedan in med en manlig sjuksköterska/läkare eller något liknande, jag var ganska osäker på vad han var. Han gjorde samma sak som Taylor och tryckte maskinen mot min mage. ''I'm sorry to tell you this, but the fetus is dead'' sa han och det kom som en chock för oss alla. Jag kan inte fatta det, tårarna började forsa och Niall kramade om mig. Harry såg bara rädd ut och stirrade in i väggen. ''But maybe it's for the best? You are young and can try again in a couple of months'' sa han när han sedan gick ut ur rummet.

Jag slet mig ur Nialls kram och sprang ut ur rummet, ut ur sjukhuset och bara sprang förtvivlat i gråt. Jag ställde mig på en hög bro med asfalt och korsande trafik under mig. Jag svalde gråten och satte mig där på stenkanten och dinglande med fötterna. Jag var nära på att somna innan jag hörde en bekant röst. ''SERENA DON'T JUMP!'' Det var Harry, Niall var precis bakom och båda ropade på mig att gå ner. Jag ställde mig upp medans jag kollade på dom. Jag skulle aldrig klara av att leva utan Louis eller mitt barn, utan min familj. Det var över nu, jag blundade och tippade framåt tills mina fötter lämnade bron och det var som att jag flög. Det var underbart. ''Louis I'm coming now'' viskade jag.

Niall och Harry stog där uppe på bron när de såg hennes kropp landa på marken och ligga där utan någon skymt av liv. De båda brast ut i gråt och kramade om varandra. Niall slet sig loss för att hoppa efter Serena, men Harry stoppade honom i sista sekunden. Nu var allt över, Louis och Serena är borta.. Föralltid.