Klockan slog tio och jag vaknade. Jag kunde verkligen inte somna inatt, senast jag kollade på klockan var den nog runt 2,30. Men eftersom jag vaknade nu verkar det som att jag somnade tillslut.
Jag drog på mig mjukisbyxor och en piké. Jag gick ut i köket och där satt redan Serena. Hon hade sovit här inatt. Än hade jag inte berättat något för mina föräldrar om fostret och vad som egentligen hände i Paris. Serena såg väldigt spänd ut och jag förstår henne. Själv var jag jättenervös. Vi hälsade smått och jag tog ett äpple. ''It's going to be fine'' sa jag samtidigt som jag kramade om henne. Hon bara log fast jag kunde se att hon var väldigt nervös.
Klockan var nu halv elva och vi såg att Niall kom och vi båda hoppade in i bilen.

Dom satte sig i bilen och jag såg direkt på Serena hur dåligt hon mådde. Hon var kritvit i ansiktet och höll sig om magen. ''You look sick'' sa jag och kände på hennes panna. ''You're smoking hot!'' sa jag och Louis reagerade på fel sätt. ''Excuse me?'' sa han och kollade fram lite surt ifrån baksätet. ''No, not like that, or I mean, yes.. but what I'm trying to say is... You are sick!'' fick jag fram och jag såg att Serena bara skrattade åt mig. Oj vad pinsam stämning det blev. ''No I'm fine. Let's go, I don't wanna be late to this'' sa hon och jag körde iväg. Jag förstod att hon mådde piss men ville inte skjuta det här till något senare tillfälle.

Vi kom fram till sjukhuset och jag greps av panik. ''No, I can't do this. No, get me out of here!'' sa jag och försökte ta mig ut ur bilen. Jag gick iväg ifrån Niall och Louis en stund för att få luft. Niall kom fram till mig och la sina armar runt mig. ''Serena, you have us. Everything is going to be fine'' sa han och kramade om mig, hårt. Jag grät av tanken att jag hade ett barn som utvecklades i magen och ovetandet om pappan. Louis kom fram till mig och Niall gick bort till bilen. Louis tog min hand och viskade i mitt öra. ''I'm here'' Jag kände mig trygg pch jag började gå mot ingången med Louis i min hand. Vi satte oss i väntrummet och det kändes som evigheter. Det hade blivit försenat och klockan var 11.15. Jag hoppades verkligen på att Harry skulle komma. Jag tror till och med att han måste det, för testernas skull. Jag satt brevid Louis och håll i hans hand medan Niall satt ensam i en egen fåtölj. Det kom en sjuksköterska och sa mitt namn, nu var det våran tur. ''Wait!'' hörde jag någon ropa utan att riktigt bry mig om vem som sa det. Jag vände mig om och såg Harry komma springades. ''Oh thank God you're here!'' sa jag och han gav mig en stor kram. ''Of course I'm here. Did you think I would let you go thru this alone?'' svarade han och torkade bort en tår från min kind. Vi gick in och började prata med sjuksköterskan och förklarade hur allt stog still. Eller rättare sagt, Louis förklarade hur allt stog still.
Efter ungefär 10 minuter så hade Taylor, som hon hette, förklarat steg för steg hur det här skulle gå till. Jag gissar att jag såg skräckslagen ut, för det var jag. Okey, we're going to take the blood samples now. Who shall go first?'' frågade hon och kollade på oss. ''I can do it'' sa Louis, gav mig en kyss på kinden och följde med Taylor.
De kom tillbaka ca. 10 minuter senare. Louis log mot mig. ''That was nothing'' sa han och var ändå vit i ansiktet. ''Oh really?'' sa jag och följde med Taylor till ett annat rum. Jag la mig på någon sorts bår och hon gjorde i ordning en nål. Hon satte något band på min arm och tvättade rent där hon skulle sticka. Hon försökte hitta en blodåder som gick väldigt fort. ''It sticks a little now'' och tryckte in nålen i min arm. Hon hade rätt, det stack till lite men jag hade aldrig haft något problem med att någon sticker mig sådär. Det gick ganska fort och hon la upp behållaren med blod på en maskin som vickade den upp och ner för att blandaa blodet. Hon bad mig skicka in Harry så hon fick göra likadant med honom. Jag kollade bara på honom och han förstod. Det gick väldigt fort och han kom ut med Taylor. ''Okey, that went well. It's going to take a little while to get back the answers. Probably 3 hours. If you want to wait here you can, but I would suggest that you go home and rest'' sa hon och jag skakade på huvudet. ''No, it can go faster than 3 hours. I want to be here when the results are here'' och Taylor nickade och gick sedan ut. ''I'll stay with you, you can't be here alone'' sa Niall. ''Thanks, you don't have to.. If you don't wanna'' svarade jag. ''What are friends for?'' Harry och Louis nickade och sa i kör ''me too'' ''Thank you guys, love you soo much'' sa jag och försökte kolla på alla samtidigt.

4 timmar senare...

Allting hade blivit försenat och nu hade Niall och Harry somnat. Jag var för spänd, det var även Serena som satt brevid mig. Vi såg Taylor komma mot oss och sa ''We got the results now'' Serena pressade hårt min hand av oro och nu vaknade Harry. Han såg skräckslagen ut. Han buttade på Niall som vaknade, men väldigt segt. ''What?!'' sa han lite irriterat. ''It's time'' svarade Harry och Niall satte sig direkt upp. ''Can you come with me in a private room?'' Vi alla fyra gick in och jag skakade verkligen. Jag kunde inte bli mer nervös nu.

Vi gick in i ett litet rum och Taylor kollade ner i sina papper hon hade framför sig. ''Okey, like I said. The results are here, do you want me to say who the father is?'' frågade hon och alla nickade. Jag blundade hårt och bad att det skulle vara Louis. Hon sa ett namn och jag hann inte tänka. Jag bara såg Harry rusa ut ur rummet och Louis begrava sitt huvud i sina händer. Niall satt redan brevid mig och höll om mig. Harry, det var Harry. Jag fick panik och sprang så fort jag kunde ut därifrån. 'NO! This is not happening! I'm so sorry Lou'' sa jag innan jag rusade ut ur rummet. Jag tänkte inte, jag bara sprang.


___________________________________________________________
sådär, ledsen att det handlar så lite om Liam och Zayn :/
Tack för era kommentarer! xx 15+