Jag vaknade. Jag kände igen stället direkt, det var hemma hos Niall. Han satt där tillsammans med Harry. Jag såg att Harry var röd i ögonen, han hade förmodligen gråtit. ''How did I came here?'' frågade jag. ''We found you on a bridge. You we're about to jump when we found you. God I was so damn worried. Don't you ever do that again!'' svarade Niall med en ton som var orolig och lite sur på slutet. ''Sorry I ran out from the room like that. I should have been there you you, but I needed air'' sa Harry och smekte min kind. Jag kände paniken smyga sig fram igen och jag fick svårt att andas. ''Where is Louis'' ropade jag och satte mig upp. ''We don't know. We tried to find you and when we came back he was gone. He is not answer when we are calling him. I'm sorry Serena'' ''No, I need him more than ever. I bet he is never going to talk with me again'' sa jag och satte mig mot väggen och det var nästan som att jag fick en panikattack. Niall satte sig brevid mig bara för att hålla om mig. ''I don't know what I would do without you Niall'' Han log och jag lutade mitt huvud mot hans axel. Jag torkade bort några tårar och försökte få lite sömn. ''Niall?'' ''Yes?'' sa han frågande och kollade på mig. ''I'm planing too keep the baby'' sa jag och en ensam tår kom ner för min kind. ''Whatever you choose I will support you. Remember that Serena. Always'' svarade han. Det mest perfekta svaret någonsin.
Jag vaknade i min säng, det är som att vara barn på nytt när man bor hos Niall. Oavsett vart man somnar kommer man alltid vakna i soffan eller sängen. Underbart. Jag kollade på min väckarklocka och den var 14.52. Jag hade verkligen sovit länge. Jag kom och tänka på Louis och ville verkligen hitta honom, Gud så orolig jag är för honom. Jag slet bort mitt täcke och sprang ner till Niall och Harry. ''I'm going out for a little bit'' sa jag och dom blev jätteförvånade. ''What? Where are you going?'' frågade Harry och betonade you. ''Out! I have my own life'' sa jag och rusade ut ur dörren. Jag började med att ta bussen till Louis hus, det är nog bäst att börja där. Inget svar, jag knackade högt och länge. Jag gick ut på gatan och sprang åt alla möjliga håll fast jag visste inte riktigt vart jag befann mig. Längre ner på gatan kunde jag skymta något som såg ut som Liam och Zayn. Jag sprang fram till dom i hopp om att dom visste vart Louis var. ''Hey! Oh I'm so glad I met you!'' ropade jag och dom fick genast ett stort leénde när dom såg mig. ''Serena! Hi! How was Paris? Very romantic I guess..?'' sa Liam och buttade lite på mig. ''We have not time to just talk. Louis is missing. Is he with you guys?'' sa jag med en allvarlig ton. ''No, we hav'nt seen him for a very long time. He has'nt even called'' sa Zayn oroligt. ''We help you look after him!'' sa Liam och vi alla gick i samma riktning och letade som stollar. Tänk om något hemskt har hänt, min boobear. Gud vad jag saknar honom, att få vara honom nära och känna hans värme.

Klockan hade redan slagit tolv och vi bestämde oss för att gå hem till Liam för att sova. Det plingade till i mobilen, det var Niall. Jag hade glömt bort att höra av mig.

''Where the fuck are you? So damn worried!''

''It's fine. Just hanging with Zayn and Liam. We're about to go home to Liam now. Crashing at his house. x''

Jag skickade iväg det och brydde mig inte riktigt mer om det. Vi skulle gå genom en gränd för att komma till Liam's hus. Det var lite läskigt, för många skräckfilmer antar jag. Vi mötte ett gäng på 5 kraftigt byggda killar. Dom kollade länge på mig och sedan på varandra. Dom sprang mot oss och gav Zayn en riktigt fet käftsmäll. Liam som alltid är så prydlig slog tillbaka och det blev verkligen ett stort slagsmål. Det kom fram en stor kille till mig och tog tag i mig, hårt. Jag blev väldigt rädd, jag försökte slita mig loss och greppa min mobil. Men utan framgång. Han försökte dra av mina jeans och jag blev så rädd att det här skulle hända igen. Jag kämpade och såg en skymt av Liam ligga blodig på marken. Mannen som höll i mig gav upp och kastade ner mig på marken och sparkade på mig istället. Det gjorde så ont, han sparkade överallt och drog i mitt hår. Han kallade mig så mycket saker som ingen skulle behöva höra. ''NO!'' hörde jag någon skrika och kände igen den rösten. Det var Louis. ''Louis, help!'' ropade jag samtidigt som jag grät. Han sprang fram till mannen som misshandlade mig grovt och slog ett slag över hans näsa. Men han hade ingen chans, jämfört med mannen var Louis jätteliten. Louis fick ett kraftigt slag i magen och han hamnade liggandes. Den kraftiga mannen tog upp en fickkniv och började skära på olika stället på min kropp. Jag kände honom skriva någonting på min arm. Jag ville inte veta vad det var, det gjorde bara så ont. Han började skära mig i halsen, då kände jag att jag skulle dö. Louis tog upp en tegelsten och försökte träffa mannen, men han kom inte så långt. Mannen började gå emot Louis med kniven i högsta hugg. Jag försökte resa mig upp men det gjorde bara så ont.

Han kom emot mig och jag blev livrädd när han tog fram kniven. Jag hade inget försvar förutom mina knytnävar. Jag såg Liam och Zayn ligga lite längre bort och det såg ut som att de hade så ont, de andra killarna misshandlade dom grovt. Det kom fram en fjärde kille som hoppade på Serena. Han höll en hand över hennes mun och den andra klämde han med på hennes bröst. Det gjorde så ont att se det. Det skar i mitt hjärta att någon skadade min Serena. Jag grät och satte mig på knä. Jag bönade och bad, men det hjälpte inte. Killen som satt ovanpå Serena såg verkligen ut att njuta av varje sak han gjorde. Jag kan inte stå ut med tanken att Serena blir just nu våldtagen för andra gången i sitt liv och jag kan inte göra något. Jag rusade mot henne men kände mannen sticka något i mig. Det var kniven. Jag kände på min mage och såg blodet rinna. Han högg upprepade gånger innan någon gängmedlem ropade att de måste sticka. Han lämnade oss där för att dö. Som sopor. Jag släpade mig bort till Serena och kände hur mitt blod spreds över marken. ''Louis. Hold on, don't leave me! I love you. Please don't leave me, not know'' ropade Serena samtidigt som jag hörde henne gråta, jag har aldrig hört henne gråta så mycket. ''Serena, I love you. Remember that, I will always be with you. In your heart, one day we will meet again'' sa jag innan jag blundade och somnade in.

Liam hade piggnat till och ringde 911. Dom kom på ett kick.
Jag såg ambulanspersonalen bära bort en väldigt blodig Louis på en bår. Jag klarade av att se honom tas ifrån mig. ''NO! LOUIS! DON'T TAKE HIM FROM ME. LOUIS. I LOVE YOU!'' sa jag och brast ut i gråt. Dom lyfte upp mig, Zayn och Liam på en varsin bår. Jag kände ingen livslust längre. Dom körde oss snabbt till sjukhuset och jag ville inte samarbeta alls. Jag ville bara dö. Niall hade fått reda på allt för dom hade ringt honom från min mobil. Niall var redan där och jag vill inte ens veta hur fort han hade kört för att komma dit. Han såg mitt blodiga jag och brast ut i gråt samtidigt som han sprang brevid båren. Jag kunde inte sluta tänka på Louis. Dom körde in mig på ett rum där Niall inte fick följa med. Allt blev bara svart och jag glömde allt.

En vecka senare...

Jag öppnade sakta ögonen och där satt Niall och spelade gitarr för mig. ''Serena! You're awake! Omg, I've been so worried for you!'' sa han och kramade om mig väldigt hårt. Jag såg hans rödsprängda ögon. Varför hade han gråtit så?
''Where is Lou? My boobear? WHERE IS MY BOOBEAR?'' ropade jag och brast ut i gråt. Niall bara skakade på huvudet och började själv gråta när han kramade om mig. ''NOO!'' NO, LOUIS!'' jag skrek så högt jag kunde. Jag slet bort alla sladdar jag hade kopplat till mig, det gjorde ont men jag skulle se Louis. Jag kollade i nästan alla rum, men jag hittade honom ingenstans. Jag la mig ner på golvet och ville bara dö. Jag kände flera olika personer som drog i mig fram och tillbaka. ''Let me go, just let me die. Please, let me DIE!'' ropade jag och kämpade emot. Jag kände någon spruta i min arm och blev genast lugnare.

Det gör så ont att se Serena såhär sårad. Hon fick precis lugnande, men jag förstår henne. Louis finns inte mer och han kommer aldrig tillbaka. Bara tanken får mig att brista i gråt. Jag klarar det bara inte längre. Liam kom in i rummet med sin blåa sjukhusdräkt och såg mig gråta. Han förstod fast jag såg på honom att han försökte hålla tillbaka tårarna. ''What are you doing? You shall be resting!'' ropade jag när han kom mot mig. ''I just wanted to check on ya. Niall? I miss him like hell. He is never coming back again, and that is killing me'' sa han till mig och jag kramade honom så hårt jag kunde. Jag vet inte hur länge vi satt där. Några sköterskor la Serena på båren och bad Liam gå till sitt rum igen, jag följde inte med för jag ville inte lämna Serena. Jag fortsatte spela min favoritsång på gitarr och sjöng. Jag grät genom hela låter och tillslut klarade jag inte av att sjunga. Serena sträckte ut sin hand. Jag tog hennes hand, satte mig på knä vid sängen och kysste den medans jag grät. Jag måste försöka vara stark, för Serena. Men jag klarar det inte. Jag torkade tårarna och smekte hennes kinder. Hon öppnade ögonen. ''I loved that boy'' viskade hon och en tår gled försiktigt längst hennes perfekta ansikte.

___________________________________________________________

hemsk jag vet :c
klarar ni 20+ ? :>

orkar inte vänta på 15 på förra så lägger upp direkt, snällt va? :>