Hela dagen hade jag fått frågor av Louis varför jag inte kom till skolan via sms. Jag har inte svarat på något utav dom. Jag känner mig så skyldig för det jag har gjort mot honom. Jag orkade inte se honom i hans ögon och ljuga honom rätt upp i anstiket. Jag behöver bara lite tid. Jag har tänkt en hel del idag, jag kom fram till att Harry kommer verkligen inte säga något till Louis. Dom är bästa vänner och har varit sedan barnsben. Ifall Louis får reda på var Harry gjort mot honom kommer nog inte Louis prata med honom igen. Det risken tror jag inte Harry tar om jag ska vara helt ärlig.
Det plingade till ännu en gång i mobilen och jag antog att det var Louis, men jag hade fel. Det var Harry.
''I'm so sorry about what happened. Can we talk.. again?''
Jag har inget att säga honom, men jag kände mig ändå lite skyldig så jag kände att jag kunde göra det här för honom.
''Sure. But not here, be in the park in ten minutes.'' svarade jag honom och mitt hjärta slog fortare för varje sekund som gick. Vad vill han mig?

Det plingade till i mobilen och hon ville ses. Bra, nu har jag chansen att säga vad jag tycker. Jag ville inte bli sen så jag gick emot parken redan nu.
När jag kom fram var det heltomt. Det var underbart fint, höstlöven låg utspridda över den fuktiga gräsmattan och det började verkligen bli kallt. Jag satte mig på den närmaste bänken och väntade. Jag skymtade någon på stigen i skogen. Jag såg direkt att det var Serena. Jag ställde mig upp för att gå och möta henne.
''Thanks for meeting me here. I have somthing to tell you.'' sa jag och kollade in i hennes blanka ögon.
''Well, I'm here now. What is it?'' svarade hon okänslosamt och kollade bort på några barn som lekte längre bort.
''Um, I broke up with Addison. I can't stop thinking of you and I really really like you.'' Hennes blick blev tom och hon stog tyst en bra tag. Efter en stund föll hon ihop på marken.
''Serena, Are you okey?!'' ropade jag och hon satte sig upp med samma tomma blick.
''Yes, or no.. I'm just so confused. I'm in a relesonship with Louis, had sex with you twice and Niall kissed me.'' sa hon utan att kolla mig i ögonen.
''What? Niall kissed you? When?''
''It does'nt matter. I love Louis! I know I let him down big time, but I don't like you in that way.. I think. If you don't tell Louis about what happened between us, I wont eather. Please don't tell him, I really love him and I really skrewed things up. I'm sorry'' svarade hon och kollade nästan argt in i mina ögon innan hon sprang iväg på samma stig hon kom ifrån. Hon kollade bak lite diskret för att sedan börja gå i ett raskt tempo.
Det var det, nu vet hon hur jag känner iallafall. Men vad hade jag väntat mig? Att hon skulle kasta sig i mina armar och vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar när hon har Louis. Knappast. Vad var det där med att Niall hade kysst henne? Känner han också så om henne? Jag är verkligen förvirrad.

Jag fortsatte gå i ett raskt tempo med tankar som flög överallt. Först Niall och nu Harry. Det är Louis som är det rätta för mig, det vet både jag och han. När jag var hemma låste jag upp dörren och kastade mig i sängen. Det tog inte lång tid innan jag somnade.

07.00

Klockan ringde och jag suckade högt... Skolan... Jag orkar verkligen inte, men jag vill inte göra Louis orolig så jag går dit. Jag drar på mig några enkla kläder, ploppar i hörlurarna i öronen på högsta volym och går till busshållplatsen. 15 minuter senare är bussen där. Jag kan se Louis genom fönstret. Det här är första gången han inte halvsover, antar att han hoppades på att se mig här. När jag hade kommit fram till honom fick jag en stor kram. ''I've missed you this much!'' sa han och sträckte ut armarna tills han inte nådde längre. ''I missed you too, sorry I did'nt say anything yesterday but I was sick and my phone was in the locker in school'' ljög jag till, alltså om skåpet, jag hade faktiskt saknat honom. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och han började smeka mitt hår. ''I don't wanna come to school, I want to be here in this moment, forever with you'' sa jag och kollade honom i ögonen. ''I love you Serena, but sooner or later the bus will stop at the school. Even if we don't want that to happen'' svarade han och rörde min kind så jag rös. ''I know, it sucks. Does'nt it?'' sa jag och han nickade instämmande.
Vi kom fram till skolan och vi gick ut. Det hade börjat spöregna så vi sprang in hand i hand. ''Um, Serena do you wanna hang out later? Just you and me?'' sa Louis när vi kom in. ''Yes! Sounds fun''
Som vanligt på torsdagar hade jag och Harry första lektionen tillsammans. Men jag hade inte sett till honom idag. Jag gick in och satte mig vid en bänk längst ner i hörnet i hopp om att kanske få sova lite. Precis innan no-läraren Norris skulle stänga dörren ser jag ett ansikte med krulliga lockar och klargröna ögon smita in. ''Morning Norris!'' ropade han med ett leénde på läpparna. Det fanns så många lediga stolar men han valde att sätta sig brevid mig. ''Hi I'm Harry'' sa han. Jag förstod inte riktigt vad han gjorde, det är klart jag visste vad han hette? Sen slog det mig, han vill börja om på nytt. ''I'm Serena. Nice to meet you'' sa jag med ett osäkert leénde på läpparna. Han bara log. Efter lektionen ryckte han tag i min arm så jag svängde runt och såg honom i de vackra ögonen. ''Serena, I'm sorry about what happened in the park. I really like you but I know you don't feel the same about me. It's you and Louis and I'm not going to be in your way'' sa han med ett tveksamt leénde på läpparna. ''Thanks'' svarade jag och gav honom en lätt puss på kinden.

Äntligen var skolan slut och jag skulle få umgås med Serena. Jag såg henne sitta och läsa på en stor sten nära busshållplatsen. Jag nästan sprang fram till henne och gav henne en kram bakifrån. Hon märkte att det var jag. ''Louis!'' ropade hon, släppte boken och hoppade upp i min famn och kysste mig. ''Wow, you was happy!'' sa jag och hon nickade. ''Yes, do you wanna know why?'' svarade hon. ''Because I'm here!'' ''No, or yes. But it's something else!'' svarade hon och hon verkade verkligen exalterad. ''Tell me!'' ''Okey, pack your bags! We're going to Paris. We got two weeks of from school and I wanted to do something spontaneously!'' sa hon och log så stort att jag kunde se hennes vita tänder. ''Wow! That's huge. Yes! It's perfect!'' svarade jag och kramade henne igen.
Väl framme vid hennes hus sprang vi in och när Serena öppnade dörren satt det ett bekant ansikte där.

Jag såg Serena öppna dörren och jag blev överlycklig. Som jag hade saknat henne. Jag hade köpt rosor till henne för att förklara min kärlek till henne. Bakom henne kom Louis in, såklart. ''NIALL!'' ropade Serena och sprang fram till mig för att ge mig en stor kram. ''Hi Serena! I've missed you so much'' sa jag. ''I'm going to Paris with Louis!'' ropade hon och jag bara log fast det dödade mig inombords. ''That's fantastic for you loverbirds'' ''Whats the roses for?'' hörde jag Louis säga i bakgrunden med en orolig röst. Serena släppte taget om mig och kollade frågande på mig. Jag kan inte säga som det är nu när han är med, och absolut inte innan dom ska till Paris. ''Um, I a-am waiting for someone'' ljög jag fast jag hörde hur fjantigt det lät. ''In your own house?'' frågade Serena. ''Yes, I told her to meet me here'' svarade jag. ''omg, thats so good for you! Congratz!'' ropade Serena och kramade om mig. ''Have fun with her, we gotta go and pack now'' sa hon och gick mot sitt rum. ''How long will you be gone?'' frågade jag och hon svarade ''for two weeks!'' och log jättestort. ''How fun'' viskade jag för mig själv och suckade tungt.

Väl framme på flygplatsen gick allting snabbt och smidigt, till skillnad från när Niall och Serena skulle säga hej då. Det tog säkert 30 minuter. Vi hade fått 2 sista minuten biljetter till Paris och satt nu på planet. Jag var verkligen taggad på Paris. Vi hade fått platser brevid varandra och jag kände Serena's huvud luta mot min högra axel. Jag lutade lätt mitt huvud mot Serena's och sedan somnade jag. Jag vaknade utav ett meddelande som spelades i planet. ''Please sit down and put your seatbelts on. We are landing in Paris in 15 minutes. If everyone look to the right you will see the eiffel tower. Thanks, bye'' ''Serena! Wake up! We're here, look it's the eiffel tower!'' sa jag och buttade lätt på henne. ''What? Where? Omg, it's beutiful'' sa hon och tog tag i min hand och kysste mig.
Precis som kaptenen sa landade vi efter 15 minuter. Vi steg ut ur planet och bemöttes av en otrolig värme. Jag tog tag i Serena's hand och efter några kontroller och efter att vi hade hämtat våra väskor stog vi utanför flygplatsen och ropade efter en taxi. Det tog inte lång tid innan vi fick en och vi frågade om han kunde köra oss till något fint hotell. Han var jättetrevlig och gjorde som vi sa. Hotellet var underbart och det såg väldigt romantiskt ut, det var nog tanken. Jag räckte honom pengar så det täckte resan och lite växel och tackade honom. ''Keep it, your love payed me'' sa han och log vänligt. ''Thanks, that was very nice of you'' ''You make a really good couple sa han och körde sedan iväg i trafiken. ''Come on, let check this place out!'' sa jag till Serena och vi sprang in. Det var underbart. Vi bokade en romantisk svit och gick till andra våningen för att kolla in den.

___________________________________________________________

såder :> haft sjukt mycket i skolan den här veckan, har bara velat skriva men ibland måste läxorna komma före :/ Men nu är jag tillbaka igen och kap. 14 kommer nog upp ikväll! :D 5+ xx