Jag såg på insidan att ett flyg till London går om 25 minuter. Jag ställde mig upp och likaså gjorde Serena. ''I am very disappointed at you. But I can't be angry at you, you're too wonderful'' sa jag och hon kramade mig samtidigt som han brast i gråt. ''Louis, I love you'' svarade hon och jag kramade om henne. ''Let's go home'' sa jag och vi gick för att köpa biljetter till flyget. Det gick jättebra och innan vi visste ordet av det satt vi på flyget hem.

Jag är så glad över att Louis har förlåtit mig. Vi har kommit överens om att det första vi gör när vi kommer hem är att göra ett faderskapstest. Jag är väldigt nervös och stackars Harry vet ingenting. När jag tänker på Harry så plingar det till i mobilen, det är precis han.

''What the fuck Serena?! Thought I could trust you on this one, go fuck yourself'' stod det och jag kände mig genast nere igen. Jag ville berätta, men det går inte över sms. Jag förstår verkligen att han är upprörd. ''Louis'' sa jag frågade och han vände huvudet mot mig. ''Please don't be mad at Harry. He came to apologize and I kissed him'' sa jag. Jag såg i hans ögon hur besviken han blev på mig, igen. Men han bara nickade och kollade ut genom fönstret igen. Louis var väldigt tyst under hela resan, jag förstår honom. Han måste smälta allting för att sedan bestämma om det fortfarande ska vara något mellan oss. Det skär i mitt bröst att tänka så men det är sanningen, just nu skulle jag verkligen behöva prata med Niall. Jag tog fram mobilen och skickade iväg ett sms till honom.

''Everything is messed up, Niall. We're coming home tonight insted. x''

Jag väntade på ett svar och det dröjde inte länge innan det kom.

''Aw, you alright? x'' stod det.

''No, I tell you everything when we get home. x'' svarade jag och försökte somna. Precis då plingade det till ännu en gång, hoppas jag inte gjorde honom orolig nu.

''Should I be worried? x'' stod det, vad ska jag svara på det? Jag vill inte gör honom orolig men om jag skriver sanningen kommer han att bli det, såklart.

''No, don't put this on your mind. Go to sleep insted. x'' svarade jag.

''Okey, love you buddy! x''

''Love ya too! Sleep tight x'' svarade jag och log lite för första gången på flera timmar. Niall är min absolut bästa vän, han vet verkligen vad man ska säga till en tjej för att göra henne glad. Nu när jag tänker efter har jag varit så självupptagen i mina egna problem att jag inte ens frågat Niall hur det gick med den där tjejen han hade skaffat rosor till. Så romantiskt. Han förtjänar bara det bästa. Jag somnade med ett leénde på läpparna. Gud vad jag tycker om den pojken.

Framme i London utanför Niall's hus.

''I really must talk to Niall about everything. I will call someone about the fathertest-thing later. Right know I must take care of this'' sa jag till Louis. ''Okey, keep in touch'' svarade han och jag fick en lätt kram. Det är verkligen inte som förut, och jag saknar det redan. Jag låste upp dörren tyst, men tanke på att klockan var drygt 3 mitt i natten. Men när jag öppnade insåg jag att jag inte behövde vara tyst längre, för där satt underbara Nialler. Jag släppte allting och sprang fram till honom. ''NIALL!'' ropade jag och gav honom en stor kram. Han tog mig i sin famn och snurrade mig. Just i dom sekundrarna glömde jag allt, alla problem. Det var så underbart. ''I've missed you like hell! It's so empty when you're gone!'' sa han och gav mig ännu en hård kram. ''I missed you too!'' sa jag högt och efter en stund av tystnad blev han seriös och frågade ''Why did you guys come home earlier? Has something happened?'' Jag gick iväg till sofforna och vi satte oss och jag började förklara. ''I don't even know were to begin.'' började jag. ''From the start, I've got time'' sa han och log mot mig. Jag log besvärat tillbaka och började berätta.
''Okey, here we go.. When you were gone, Harry came to apologize for what happened when we went to see a movie. That is not the whole story, we went to his place and drank... alot. We had sex, and I regret it deeply. And when he came to apologize it kind of happened again'' jag blev avbruten av Niall. ''What?! Did you have sex with Harry? Twice?!'' ropade han. ''Please don't judge me. Okey, I skip the boring parts. When me and Louis went to Paris I had alot of pain in my stomach. I thought it just was my period, but it was'nt. Okey, here it is. Niall I'm pregnant'' jag pausade för en sekund så han hann smälta allting. ''Wow, that's huge. I don't know what to say. Does Louis know about this? Is Harry the father?''
''Yes, I told him everything. Louis and I had sex at Addisons party a couple of weeks ago, so I don't know who the father is'' klarade jag av att säga innan jag började gråta. Jag klarade inte mer men jag försökte hålla igen. Niall satte sig på min sida och höll om mig. ''Louis freaked out and got very mad at me at the hotel and left me there. I went to the airport but had no money. I sang a song that means very much to me, Louis heard it becouse he was there and I think he listened very carefully to the lyrics becouse he forgave me and we went home to London. That's it.'' fortsatte jag med pauser ibland för att gråta. Jag kände Niall torka mina tårar. ''And you told me not to worry?'' sa han. ''Sorry, I did'nt wont you to worry about it before I told you''
''It's okey, sweetie. It's okey. We can go through this, together. I will always be on your side.'' sa han medan han kollade mig djupt in i mina blöta ögon. ''Always'' upprepade han. Han la sig i soffan och jag vilade huvudet mot hans bröst. Det tog inte lång tid innan det hade skapats en blöt fläck på hans vita linne. ''Some day you must talk to Harry. If you want I can come with you, only if you want.'' betonade han 'you' och fortsatte. ''Maybe not tomorrow, or the day after that, but some day. And when that day comes, I'll be on your side'' sa han och jag tror inte han förstår hur mycket det här betyder för mig. ''Niall, thank you. I mean it, what would I done whitout you? Thank you'' sa jag och somnade brevid honom, i hans trygga armar.

___________________________________________________________

Sådär! Det kom ut ett! Inte så långt menmen, det är något iaf :> Får se om jag skriver något imorgon ska vi köra 10 kommentarer nu igen? xx

Jag vaknade och allt var vitt och fräscht. Louis satt och rullade tummarna brevid mig. Jag förstod att jag var på ett sjukhus och satte mig upp i panik. ''Serena! Thank God, I've been so worried'' sa Louis och kramade om mig. Det kom in en sjuksyster och jag satt helt paralyserad. ''Hi Serena. My name is Lola Greenbuch and I am your nurce. We took some tests on you while you were sleeping. You just fainted a couple of days earlier and you been sleeping for two days! All exams are perfect, and while I'm here I can say congratulations. When you leave say it to Mary in the expedition. Bye'' sa hon glatt för att sedan lämna rummet. Grattis? Varför sa hon grattis? Och har jag verkligen sovit i två dagar? ''Omg Louis I'm so sorry. I have destroyed our trip'' sa jag och kollade ner i marken. ''No, your healthy and awake now. Do you wanna go home to London?'' frågade han förstående. ''No! But why did she say congratulations to me?'' frågade jag och han skakade på huvudet. ''No idé, let's go now. Hospitals freaking me out'' sa Louis och bar mig ut för han trodde att jag inte orkade gå själv. Så söt är han. ''Are you Mary?'' frågade han en kraftig kvinna som satt vid expeditionen. ''Yes?'' sa hon utan att kolla upp ifrån datorn. ''Um, Serena is leaving now'' sa han och hon bara nickade. ''Mmhm'' sa hon och vi gick skrattandes därifrån samtidigt som vi imiterade henne. Jag kan fortfarande inte släppa att sjuksköterskan sa grattis till oss. Louis satte ner mig på marken och när jag skulle ta ett steg så fick jag en enorm kramp i magen. Jag skrek fast jag försökte hålla inne det. Louis kollade oroligt på mig. ''I think it's my period'' sa jag och han förstod. Han vinkade in en taxi, när vi kom fram till hotellrummet gick jag in på toan för att sätta in en tampong. Men det var inte min mens som gjorde ont. Nu faller allting på plats, min mens är sen, sjuksköterskan hälsar grattis, jag får kramper som inte beror på mens. Tänk om jag är gravid? Så får det verkligen inte vara, nej. Jag är sjutton år och har bara mina vänner, ingen familj. Jag satte mig på golvet och grät. Dock inte tyst nog, Louis hörde mig och rusade in på toan. ''Sweetie, what is it?'' frågade han och kramade om mig. ''Boobear, can you do me a favor?'' frågade jag honom och han nickade. ''Anything'' svarade han. ''Go and buy some pregnancy tests'' ''What?! Are you pregnant?!'' ropade han och begravde sitt huvud i hans händer. ''I dont know! Yes, Maybe..'' svarade jag och han rusade fort ut ur hotellrummet. Jag satte mig på golvet, ensam, rädd, förvirrad och spänd. Jag önskar att Louis var här med mig men han kan inte klona sig själv.
Efter en väntan som kändes som 10 timmar var han tillbaka med tre stycken test. Han räckte dom till mig och gick sedan ut. Stackaren var helt vit i ansiktet, han var nog lika rädd som jag. Sådana tester som dessa hade jag ingen aning om hur man använde, jag läste instuktionerna och man skulle kissa på dem. Om det är 2 streck är jag gravid, ett streck inte gravid. Svårare än så är det inte.
Jag satte mig på toan och testade första. Väntan innan strecken kom fram var olidlig. Jag höll på att spricka.

2 streck -Possitiv

Jag greps av panik men intalade mig att det blev fel, jag är inte gravid, nej. Jag kissade på andra stickan och väntade ivrigt igen.

Samma. -Possitiv

Nu är det på allvar, den sista måste vara negativ.

-Possitiv

Jag är gravid. Fan, det växer ett ovälkommet foster i min mage. Louis ropade på mig utanför toan. Jag gick ut, illamående och kritvit i ansiktet. Han förstod direkt. Han kramade om mig och jag brast ut i gråt. Plötsligt slog det mig. Vems barn är det? Med Harry hände allt så plötsligt, jag är väldigt säker att han inte använde kondom. Det kan såklart vara Louis, vi hade sex på Addisons party för några veckor sen. Men borde jag inte känt av det tidigare? Jag vet inte, jag har aldrig haft något sådant snack med mamma, eftersom hon lämnade oss när jag var 4. Jag måste berätta för Louis. Men när? Det är bäst att ta det så fort som möjligt, bli av med det. Nu. ''Louis we need to talk'' sa jag och han kollade oroligt på mig.

Vi satte oss i en varsin soffa som stod mitt emot varandra. Hon började prata och jag såg att hon hade svårt med att hålla tillbaka gråten. ''Louis, I am really sorry and I really regret this I'm going to tell you'' började hon och jag kände att det inte var något bra. ''I had sex with harry, twice. And I'm not sure who the father is'' sa hon och brast ut i gråt. Jag såg att hon verkligen ångrade det, men jag blev förbannad. Hur kunde hon svika mig så djupt? Jag drog för blixtlåset på min väska och lyfte upp den. ''How could you?'' sa jag och kände en ensam tår rinna nerför min kind, det kom bara mer och mer tårar. Jag klarade inte av att se henne i ögonen och i nästa sekund rusade jag ut ur hotellrummet. ''Louis! Wait! Don't leave me, please. I beg you, don't leave me, not now.'' hörde jag Serena ropa. Jag vände på huvudet och såg Serena sitta på knä i korridoren och gråta med händerna nergrävda i ansiktet. jag kände mig lite skyldig med tanke på att vi just fick reda på att hon är gravid och jag lämnar henne sådär. Men hon gjorde bort sig, jag har alltid velat bli pappa. Kanske inte såhär tidigt som vid 17 års ålder, men jag vill ta reda på möjligtheten och ska se till att hon kollar upp vem pappan är.

Jag såg Louis springa iväg, jag förstår hur han känner sig. Jag kröp in på vårat rum och la mig i sängen och började gråta. En hel del. Jag vet inte hur länge jag låg där, men jag måste berätta för Harry. Jag grabbade tag i mobilen och började skriva.

''I told Louis, sorry Harry. I had no choise, I really am sorry'' skrev jag och skickade iväg det. Jag klarade inte att vara kvar i det här rummet med alla minnen från våran resa. Jag packade alla mina saker hastigt och gick ut och hoppade in i första taxin som kom fram. ''To the airport'' sa jag med gråten i halsen. Jag kunde inte hålla det inne, jag grät och grät. Han som körde taxin borde trott jag var dum i huvudet. Men jag var sårad, av mig själv på något vis. Hur kunde jag göra såhär mot den mest underbara personen i världen? Jag är verkligen besviken på mig själv. 

När vi kom fram till flygplatsen kom jag på att Louis hade alla pengar. Jag berättade för taxichauffören och han förstod. Jag behövde inte betala resan. Han tog upp en kartonbit och papper från bakluckan och skrev ''I have no money, can't come home. Please lay some money in the cup'' sedan gav han mig en mugg och önskade mig all lycka. Alla förare är verkligen snälla här. Jag satte mig mot en vägg och väntade på att någon skulle skänka något. Annars kommer jag aldrig hem. Efter två timmar hade jag fått 12 euro. Det här funkar inte. Jag kom på att jag hade en hyfsad sångröst och började sjunga på coldplay's låt fix you.

When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Folk började redan samla sig runt mig och jag fortsatte sjunga, texten betydde verkligen något för mig i det här läget så det kom några tårar och rösten skärde sig. Men personerna runt om blev rörda och den flesta var tårögda.

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth

Jag sjöng vers efter vers och alla stog kvar och lyssnade.

Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down your face
And I

Tears stream down your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down your face
And I

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

När låten var slut applåderade alla och muggen fylldes med sedlar, mynt och alla kommenterade hur vacker röst jag hade. Jag brast i gråt och tackade alla innerligt. När gruppen med folk hade gått undan stod det en person kvar. En person jag kände igen. Det var Louis. Hans ögon var röda och det var som om han hade gråtit ögonen ur sig. Hans kinder var blöta av tårar och han bara stod där och kollade på mig. Jag brast själv ut i gråt. Han släppte sin väska och satte sig vid mig och kramade mig. ''I'm so sorry Louis'' grät jag fram. ''Ssch'' sa han bara och kramade om mig. Vi satt där väldigt länge och bara grät i varandras armar.

___________________________________________________________
kan ju säga att jag grät när jag skrev det här :'3 Förra kapitlet bjöd jag på så nu vill jag ha 10 kommentarer! :D xx

Hela dagen hade jag fått frågor av Louis varför jag inte kom till skolan via sms. Jag har inte svarat på något utav dom. Jag känner mig så skyldig för det jag har gjort mot honom. Jag orkade inte se honom i hans ögon och ljuga honom rätt upp i anstiket. Jag behöver bara lite tid. Jag har tänkt en hel del idag, jag kom fram till att Harry kommer verkligen inte säga något till Louis. Dom är bästa vänner och har varit sedan barnsben. Ifall Louis får reda på var Harry gjort mot honom kommer nog inte Louis prata med honom igen. Det risken tror jag inte Harry tar om jag ska vara helt ärlig.
Det plingade till ännu en gång i mobilen och jag antog att det var Louis, men jag hade fel. Det var Harry.
''I'm so sorry about what happened. Can we talk.. again?''
Jag har inget att säga honom, men jag kände mig ändå lite skyldig så jag kände att jag kunde göra det här för honom.
''Sure. But not here, be in the park in ten minutes.'' svarade jag honom och mitt hjärta slog fortare för varje sekund som gick. Vad vill han mig?

Det plingade till i mobilen och hon ville ses. Bra, nu har jag chansen att säga vad jag tycker. Jag ville inte bli sen så jag gick emot parken redan nu.
När jag kom fram var det heltomt. Det var underbart fint, höstlöven låg utspridda över den fuktiga gräsmattan och det började verkligen bli kallt. Jag satte mig på den närmaste bänken och väntade. Jag skymtade någon på stigen i skogen. Jag såg direkt att det var Serena. Jag ställde mig upp för att gå och möta henne.
''Thanks for meeting me here. I have somthing to tell you.'' sa jag och kollade in i hennes blanka ögon.
''Well, I'm here now. What is it?'' svarade hon okänslosamt och kollade bort på några barn som lekte längre bort.
''Um, I broke up with Addison. I can't stop thinking of you and I really really like you.'' Hennes blick blev tom och hon stog tyst en bra tag. Efter en stund föll hon ihop på marken.
''Serena, Are you okey?!'' ropade jag och hon satte sig upp med samma tomma blick.
''Yes, or no.. I'm just so confused. I'm in a relesonship with Louis, had sex with you twice and Niall kissed me.'' sa hon utan att kolla mig i ögonen.
''What? Niall kissed you? When?''
''It does'nt matter. I love Louis! I know I let him down big time, but I don't like you in that way.. I think. If you don't tell Louis about what happened between us, I wont eather. Please don't tell him, I really love him and I really skrewed things up. I'm sorry'' svarade hon och kollade nästan argt in i mina ögon innan hon sprang iväg på samma stig hon kom ifrån. Hon kollade bak lite diskret för att sedan börja gå i ett raskt tempo.
Det var det, nu vet hon hur jag känner iallafall. Men vad hade jag väntat mig? Att hon skulle kasta sig i mina armar och vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar när hon har Louis. Knappast. Vad var det där med att Niall hade kysst henne? Känner han också så om henne? Jag är verkligen förvirrad.

Jag fortsatte gå i ett raskt tempo med tankar som flög överallt. Först Niall och nu Harry. Det är Louis som är det rätta för mig, det vet både jag och han. När jag var hemma låste jag upp dörren och kastade mig i sängen. Det tog inte lång tid innan jag somnade.

07.00

Klockan ringde och jag suckade högt... Skolan... Jag orkar verkligen inte, men jag vill inte göra Louis orolig så jag går dit. Jag drar på mig några enkla kläder, ploppar i hörlurarna i öronen på högsta volym och går till busshållplatsen. 15 minuter senare är bussen där. Jag kan se Louis genom fönstret. Det här är första gången han inte halvsover, antar att han hoppades på att se mig här. När jag hade kommit fram till honom fick jag en stor kram. ''I've missed you this much!'' sa han och sträckte ut armarna tills han inte nådde längre. ''I missed you too, sorry I did'nt say anything yesterday but I was sick and my phone was in the locker in school'' ljög jag till, alltså om skåpet, jag hade faktiskt saknat honom. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och han började smeka mitt hår. ''I don't wanna come to school, I want to be here in this moment, forever with you'' sa jag och kollade honom i ögonen. ''I love you Serena, but sooner or later the bus will stop at the school. Even if we don't want that to happen'' svarade han och rörde min kind så jag rös. ''I know, it sucks. Does'nt it?'' sa jag och han nickade instämmande.
Vi kom fram till skolan och vi gick ut. Det hade börjat spöregna så vi sprang in hand i hand. ''Um, Serena do you wanna hang out later? Just you and me?'' sa Louis när vi kom in. ''Yes! Sounds fun''
Som vanligt på torsdagar hade jag och Harry första lektionen tillsammans. Men jag hade inte sett till honom idag. Jag gick in och satte mig vid en bänk längst ner i hörnet i hopp om att kanske få sova lite. Precis innan no-läraren Norris skulle stänga dörren ser jag ett ansikte med krulliga lockar och klargröna ögon smita in. ''Morning Norris!'' ropade han med ett leénde på läpparna. Det fanns så många lediga stolar men han valde att sätta sig brevid mig. ''Hi I'm Harry'' sa han. Jag förstod inte riktigt vad han gjorde, det är klart jag visste vad han hette? Sen slog det mig, han vill börja om på nytt. ''I'm Serena. Nice to meet you'' sa jag med ett osäkert leénde på läpparna. Han bara log. Efter lektionen ryckte han tag i min arm så jag svängde runt och såg honom i de vackra ögonen. ''Serena, I'm sorry about what happened in the park. I really like you but I know you don't feel the same about me. It's you and Louis and I'm not going to be in your way'' sa han med ett tveksamt leénde på läpparna. ''Thanks'' svarade jag och gav honom en lätt puss på kinden.

Äntligen var skolan slut och jag skulle få umgås med Serena. Jag såg henne sitta och läsa på en stor sten nära busshållplatsen. Jag nästan sprang fram till henne och gav henne en kram bakifrån. Hon märkte att det var jag. ''Louis!'' ropade hon, släppte boken och hoppade upp i min famn och kysste mig. ''Wow, you was happy!'' sa jag och hon nickade. ''Yes, do you wanna know why?'' svarade hon. ''Because I'm here!'' ''No, or yes. But it's something else!'' svarade hon och hon verkade verkligen exalterad. ''Tell me!'' ''Okey, pack your bags! We're going to Paris. We got two weeks of from school and I wanted to do something spontaneously!'' sa hon och log så stort att jag kunde se hennes vita tänder. ''Wow! That's huge. Yes! It's perfect!'' svarade jag och kramade henne igen.
Väl framme vid hennes hus sprang vi in och när Serena öppnade dörren satt det ett bekant ansikte där.

Jag såg Serena öppna dörren och jag blev överlycklig. Som jag hade saknat henne. Jag hade köpt rosor till henne för att förklara min kärlek till henne. Bakom henne kom Louis in, såklart. ''NIALL!'' ropade Serena och sprang fram till mig för att ge mig en stor kram. ''Hi Serena! I've missed you so much'' sa jag. ''I'm going to Paris with Louis!'' ropade hon och jag bara log fast det dödade mig inombords. ''That's fantastic for you loverbirds'' ''Whats the roses for?'' hörde jag Louis säga i bakgrunden med en orolig röst. Serena släppte taget om mig och kollade frågande på mig. Jag kan inte säga som det är nu när han är med, och absolut inte innan dom ska till Paris. ''Um, I a-am waiting for someone'' ljög jag fast jag hörde hur fjantigt det lät. ''In your own house?'' frågade Serena. ''Yes, I told her to meet me here'' svarade jag. ''omg, thats so good for you! Congratz!'' ropade Serena och kramade om mig. ''Have fun with her, we gotta go and pack now'' sa hon och gick mot sitt rum. ''How long will you be gone?'' frågade jag och hon svarade ''for two weeks!'' och log jättestort. ''How fun'' viskade jag för mig själv och suckade tungt.

Väl framme på flygplatsen gick allting snabbt och smidigt, till skillnad från när Niall och Serena skulle säga hej då. Det tog säkert 30 minuter. Vi hade fått 2 sista minuten biljetter till Paris och satt nu på planet. Jag var verkligen taggad på Paris. Vi hade fått platser brevid varandra och jag kände Serena's huvud luta mot min högra axel. Jag lutade lätt mitt huvud mot Serena's och sedan somnade jag. Jag vaknade utav ett meddelande som spelades i planet. ''Please sit down and put your seatbelts on. We are landing in Paris in 15 minutes. If everyone look to the right you will see the eiffel tower. Thanks, bye'' ''Serena! Wake up! We're here, look it's the eiffel tower!'' sa jag och buttade lätt på henne. ''What? Where? Omg, it's beutiful'' sa hon och tog tag i min hand och kysste mig.
Precis som kaptenen sa landade vi efter 15 minuter. Vi steg ut ur planet och bemöttes av en otrolig värme. Jag tog tag i Serena's hand och efter några kontroller och efter att vi hade hämtat våra väskor stog vi utanför flygplatsen och ropade efter en taxi. Det tog inte lång tid innan vi fick en och vi frågade om han kunde köra oss till något fint hotell. Han var jättetrevlig och gjorde som vi sa. Hotellet var underbart och det såg väldigt romantiskt ut, det var nog tanken. Jag räckte honom pengar så det täckte resan och lite växel och tackade honom. ''Keep it, your love payed me'' sa han och log vänligt. ''Thanks, that was very nice of you'' ''You make a really good couple sa han och körde sedan iväg i trafiken. ''Come on, let check this place out!'' sa jag till Serena och vi sprang in. Det var underbart. Vi bokade en romantisk svit och gick till andra våningen för att kolla in den.

___________________________________________________________

såder :> haft sjukt mycket i skolan den här veckan, har bara velat skriva men ibland måste läxorna komma före :/ Men nu är jag tillbaka igen och kap. 14 kommer nog upp ikväll! :D 5+ xx 

Jag vaknade av ett dovt ljud av en gitarr och någon som sjöng.

Shut the door
Turn the light off
I wanna be with you
I wanna feel your love
I wanna lay beside you
I cannot hide this
Even though I try

Jag öppnade ögonen och såg Louis sitta framför mig med en gitarr i handen och sjöng för mig, jag kunde inte fatta det. Någon sjöng för mig.
Och så fortsatte han tills låten tog slut.

You know I'll be your life
Your voice
Your reason to be
My love, my heart
Is breathing for this
Moment in time
I'll find the words to say

Close the door
Throw the key
Don't wanna be reminded
Don't wanna be seen
Don't wanna be without you
My judgement's clouded
Like tonights night sky

...

''Morning'' sa han med en sexig morgonröst och ett leénde på läpparna. Jag satte mig upp och kysste honom lätt på hans mjuka läppar. ''That was wonderful. I did'nt know you can play guitar.'' svarade jag och hans leénde blev bara större. ''Suprise'' sa han och skrattade lite smått.
''I loved it, I can't belive I have such a romantic boyfriend''
''And I can't belive I have such a beutiful girlfriend. I love you''
''I never getting tired of hearing that. Love you too''
Han kastade sig brevid mig i det stora havet med kuddar. Jag tog en och kastade lätt på honom. Han kastade tillbaka den och helt plötsligt hade vi skapat ett kuddkrig. Det flög dun överallt och vi härjade omkring som om vi vore 5 år. Det var underbart. När vi båda var helt slutkörda ropade jag ''I SURRENDER!'' och kastade mig ner i kuddarna. Jag kunde inte sluta skratta. Louis la sig på mig och kysste mig upprepade gånger. ''So what do you wanna do today?
''Um, how about just hanging here and relax?'' sa jag och han nickade. ''Sounds great if you ask me''

Den här dagen hade verkligen gått fort. Klockan var redan åtta och Serena var tvungen att gå hem till Niall eftersom han skulle åka till sin mormor i en vecka. ''I follow you home, babe'' sa jag när vi gick ut i hallen för att klä på oss ytterkläderna. ''Aw, thanks'' Vi gick ut och började gå. Vi sa inte så mycket utan bara njöt av varandras sällskap hand i hand. Vi kom fram till dörren och då överbröt hon tystnaden. ''I'm so happy I have someone like you'' Jag log brett och kysste henne varsamt. ''Me too'' svarade jag och hon öppnade dörren. ''Thank you so much for yesterday. I hope we can do it again sometime'' sa hon och gav mig en lätt puss. ''Yeah, hope so. See you tomorrow in school'' Hon gick in och stängde dörren. Jag kunde höra att hon ropade till Niall att hon hade kommit hem.

Jag hörde någon ropa. Äntligen! Serena är tillbaka, det har varit så ensamt när hon var borta. ''Hi! You're back!'' ropade jag samtidigt som jag sprang ner för den långa trappan. Jag välkomnade henne med en stor kram. ''So what are you guys been doing? I'm so curious!''
''Um.. He took me to the dorchester..'' svarade hon och log väldigt stort. ''Oh! That's huge! I heard that place is very beutiful!''
''It really was. It was so romantic. After the dorchester we went to his place and he had prepared with lots of candles, pillows and The shining. This morning he woke me up when he was playing guitar.. for me. He had wrote a song just for me. And we had a pillowfight! It was just so fun''
''Yeah, I bet'' sa jag och hörde någon som tutade utanför. ''Oh, I gotta go. Are you sure you can live here by your own for a week?''
''Yes! I'm not five. Have a good weekend and say hello to your granny from me!'' Jag fick en stor kram och en löjlig puss på kinden. Jag gick ut och såg Serena stå i fönstret och vinka hej då till mig.

Nästa dag...

Jag vaknade vid 7 som vanligt och gjorde mina morgonvanor. Eftersom Niall inte skulle med till skolan idag lånade jag en blå myströja av honom bara för att ha honom med mig. Han är trots allt min bästa vän.
På bussen träffade jag som vanligt en väldigt trött Louis. Jag kysste honom hallå och satte mig brevid honom hand i hand. På skolan träffade jag alla som vanligt och idag hade jag och Harry första lektionen tillsammans. Jag sa hejdå till Louis och gick iväg med Harry. Det var väldigt stelt, för jag hade ingenting att säga honom. Jag kan verkligen inte fatta att vi hade sex. Jag måste försöka få den tanken ur huvudet. Jag har Louis nu. När vi skulle gå in i klassrummet smiskade han till mig på rumpan. ''Stop it!'' ropade jag fort och vände mig om. Typiskt killar.
Dagen var väldigt seg men tjugo i tre gick äntligen bussen hem. Det första jag var tvungen att göra var att plugga. Hur tråkigt som helst, men det måste ju göras. Det dröjde inte länge innan det plingade på dörren. Jag gick iväg för att öppna och där stog Harry. Vad gjorde han här?

Det tog emot när hon öppnade dörren och jag såg hennes vackra ansikte, och dom där ögonen. ''Harry?'' sa hon fundersamt och jag hade drunknat i de där ögonen och glömt prata.
''Um, hi. Sorry to bother. But I really need to talk to you. Can I come in?'' fick jag ur mig och hon nickade försående.
''Yeah sure.''
''Serena, I am really sorry about what happened that night.. you know..''
''Harry, stop. That night don't exist, okey? Just forget it.''
''I know, but I just can't stop thinking of it.. I think of you all the time. I really am sorry. You have Louis, I shouldnt have been like that.''

Det här hade jag verkligen inte förväntat mig. Han är här, och ber om ursäkt. Jag såg hur mycket han ångrade sig. Nästa sekund var mina läppar mot hans. Vad har jag gjort? Jag kysste Harry Styles när jag är tillsammans med Louis, men det kändes så rätt. Det blev bara mer och mer. Kyssarna blev mer passionerade och gick över till grovhångel. Jag slet av hans tröja och han började klä av mig. I nästa stund låg vi i min säng i bara skinnet. Jag kände att han kom in i mig och jag stönade högt. Vi rullade omkring i sängen och han stönade upprepade gånger. Det var så skönt. Efter en stund av givande och tagande låg vi brevid varandra. Varma och svettiga.
Jag kan inte fatta vad jag precis har gjort. Jag har förstört allt, igen. Jag förtjänar inte någon som Louis.
''That was amazing'' sa Harry och jag kom tillbaka till verkligenheten från mina tankar.
''Harry I'm so sorry. You gotta go. This is not happening, I'm so sorry!'' sa jag och kände en tår rinna längs min kind. Vi klädde på oss snabbt och stog nu ute på trappan. ''Serena, I'm not telling anyone. I understand'' sa han nu och kysste mig ännu en gång. Jag kysste honom tillbaka men vet inte varför.

Jag var ute på min joggingtur som varje dag efter skolan. Jag distraheras när jag ser något som ser ut som min pojkvän kyssa någon annan. Jag närmare mig och ser att det är Harry. Jag kan inte fatta det, Harry har varit otrogen. När jag tänker efter ser jag att det är Serena. Min bästa vän och min pojkvän. Helt otroligt.

Nästa dag i skolan var inte Serena där. Jag förstår henne. Jag borde inte varit så lättpåverkad. Louis är en av mina bästa vänner och jag har svikit honom djupt. Om han får reda på det här kommer han aldrig prata med mig igen. Jag måste verkligen prata med Addison. Det här funkar inte. Jag kom fram till gruppen av människor där Liam, Zayn, Addison och Louis stog. ''Hey man! Do you know where Serena is? I have not heard from her and she is not answer in her telephone'' sa Louis så fort jag kom dit. ''Sorry man, no idé'' svarade jag och kollade mot Addisons håll. Hon såg inte glad ut. Jag kan inte skjuta på det jag har att säga henne. ''Addison, can we talk? In private..?'' sa jag henne och hon bara nickade samtidigt som vi gick iväg en bit. ''Addison, um.. I don't know how to say this.. But, I'm breaking up with you. I don't have the same feelings for you anymore. I am really sorry'' sa jag och väntade på svaret. ''Sure.'' sa hon bara och vände om till de andra igen. Hon vände lite diskret på huvudet och såg till att jag kollade på henne. Hon satte sig i knäet på Zayn och började hångla med honom. Det skar i mitt bröst att se henne med någon annan, men jag hade gjort samma sak mot henne kvällen innan. Men varför gör hon såhär mot mig? Hon kan ju knappast veta om mig och Serena. Antar att hon bara vill hämnas på att jag gjorde slut med henne..

___________________________________________________________

Nu fick ni ett väldigt långt inlägg! You're welcome :3 5+ till nästa :>

Senaste kapitlet...

Jag såg Serena sitta på en bänk och såg Louis springa därifrån. När jag kom fram till Serena såg jag direkt att hon hade gråtit, kanske inte direkt floder, men ändå. ''Serena, are you okey? What happened?'' sa jag och satte mig på bänken och höll om henne. ''I'm more than okey. Louis and I is a couple and he just asked me out. I'm just so happy, I really love Louis'' svarade hon med ett stort leénde och jag kände mig bara obekväm av att sitta där nu. 

__________________________________________________________________

Nu var klockan kvart i sju och jag var redo för att åka. Allt var perfekt, jag hade bokat en limo, köpt rosor och bokat bord på en väldigt fin resturang. Jag gick ut och där stod Limon som planerat. ''Hi there! Do you know where to drive?''
''Yes, sir.'' svarade han och öppnade dörren åt mig och när jag hade satt mig i limon stängde han den försiktigt. Vilken service... Vi kom fram till Niall's hus där Serena bodde och jag gick ur bilen med rosor i handen och plingade på dörren. Det var Niall som öppnade. ''Um, Hi dude. Are Serena ready to go?'' sa jag fast han hann inte svara innan Serena kom springades. Som vanligt såg hon underbar ut, jag är verkligen lyckligt lottad.
''Hi!'' sa hon och kastade sig i min famn. ''Hi sweetie, this is for you'' sa jag och räckte henne rosorna. ''Aw, that's so sweet''

Oh gud vad söt han är.. fixat rosor till mig. Jag gav honom en lätt puss på kinden och vinkade hej då till Niall. När vi hade lämnat huset såg jag den vita limon som stod på gatan. ''OMG! Did you get us a limo?!'' ropade jag och kollade honom djupt i ögonen och var som kär på nytt. ''You only deserve the best'' svarade han, tog min hand och ledde mig mot limon. ''Hello there. I'm going to be your driver for this evening'' sa en man som öppnade en dörr så vi kunde gå in. Inuti fanns det champange som Louis korkade upp och vi skålade glatt.
''Where are you taking me?'' sa jag fundersamt. ''You'll see. I think we're almost there.'' svarade han och kysste mig lätt på munnen. Jag mötte hans läppar och det kändes så bra. Jag blev väldigt upphetsad men precis då öppnades dörren och vi var framme.
''We are here!'' ropade Louis och gick ut snabbt. ''Perfect timing..'' sa jag och följde efter honom. När jag gick ur limon kunde jag knappt tro mina ögon. The Dorchester... En av dom finaste fem stjärniga restaurangerna i London. ''Omg..'' fick jag ur mig och Louis tog min hand och vi gick in.

3 timmar senare...

Kvällen hade varit perfekt. Vi hade pratat och verkligen lärt känna varandra. Serena är den jag vill vara med, hon är den rätta för mig. Det är inga tvivel om det. ''Okey, let's head off. I've got some more suprises''
''What? You are just too cute!'' svarade hon och tog min hand. Vi gick ut till limon och jag tog upp min mobil. Jag skickade ett sms till Harry. ''Okey, we're on our way now!'' Vi satte oss i limon och det tog inte lång tid innan vi var framme. Chaffuören öppnade åt oss och vi gick ut. ''Hey, this is you're house!'' sa hon och log. ''Yes it is!'' sa jag och vi gick in. Precis då plingade till i mobilen och jag drog en lättande suck. ''Okey, it's done. You guys can come now'' Det var ifrån Harry. ''thanks, now get out of there!'' skickade jag iväg fort och öppnade dörren åt Serena. ''What a gentleman'' sa hon och när vi hade kommit in såg hon direkt dom levande ljusen och jag kunde se på henne att hon blev rörd. ''This is uncredible! You're just so romantic.. I love you'' sa hon och kysste mig länge på munnen. ''Love you too sweetheart and like I said, you only deserve the best'' sa jag och log. Jag tog hennes hand och vi kom in i vardagsrummet. Harry hade verkligen gjort det fint. Det var ljus överallt och framför tv:en hade han lagt massvis med kuddar och filtar. Jag hade tänkt mig en filmkväll och detta var finare än i mitt huvud! På tv:en hade han slagit på The shining. En riktig klassiker inom skräck/thriller filmerna.

Wow, det var verkligen fint. Men det som gick runt i mitt huvud var hur? Han har varit med mig hela kvällen och jag tror inte han lämnar levande ljus. Han måste fått hjälp av någon... På tv:en stod det ''The shining'' Den har jag faktiskt sett när jag var mindre.. Det var drive-in bio, jag och min bästa vän Michaela på den tiden hade smögit ut mitt i natten för att kolla.. Våra föräldrar fick aldrig reda på något, vilka minnen det väckte.
Jag förstår nog varför han valde en skräckfilm... Han förväntar sig nog att jag ska vara rädd och sätta mig nära honom för tröst. Det blir nog tvärtom ska han nog se. Jag älskar rysare. ''Oh that movie is so good'' fick jag ur mig och kastade mig i alla kuddar. Strax efter kom Louis och satte sig brevid mig. Han hade två champangeglas och en skål med jordgubbar och en annan med choklad. ''I have the boyfriend in the world'' sa jag och han kysste mig på pannan.

__________________________________________________________________

 Nu ni! 5 kommentarer nurå! :3

xx